Loverose

 

 VECKAN SOM GÅTT

Nu har det gått en vecka sen jag kom hem och det har varit en bra vecka. Har känt mig väldigt glad. Glad över att trots allt som hänt mig så mår jag bra. Det jobbigaste har nästan varit att vänja sig vid mitt nya högerben. För det känns annorlunda när man går och är läskigt att så pass mycket av känseln faktiskt är borta. Men det går bra! Så länge jag inte har ont så spelar känseln ingen roll. Kan ju använda benet fullt. Men tar nog ett tag till att vänja sig vid detta. 

 

Jag har försökt vara ute minst en sväng varje dag. Skönt att komma ut och röra sig. Har ökat antalet meter med kryckorna, men efter varje ansträngning blir jag slut. Har några dippar under dagarna då tröttheten hoppar på mig och jag kan somna direkt. Sömnen på natten tycker jag blir bättre för varje dag som går. 

 

 

Mamma och pappa var hit en sväng i lördags. Jag fick två dosetter till alla mina mediciner jag tar nu. Två för de räckte inte med en. Blev faktiskt lite lättare att hålla reda på alla tabletter med dem. Men det var mycket tabletter som behövde förberedas för en veckas dosering. Sen  "gnällde" de lite på mig om att jag skulle åkt in på sjukhuset tidigare och åkt med ambulans m.m. Det hör väl till föräldrarrollen fast ens barn blivit vuxna. Jag har aldrig varit den som velat dra till sig uppmärksamhet och tycker inte alls om att be folk om hjälp. Jag vill inte vara till besvär för någon. Jag vill kunna klara mig själv i alla lägen. Även de gånger allt känns hopplöst. Jag vill i alla fall försöka in i det sista. Har tyvärr fått ge mig många gånger under våren. Min man fick nästan tvinga mig till sjukhuset nu sista gången. Han hotade med att ringa ambulans om han inte fick köra in mig. Då har man ju inget val. För ambulans vill jag inte åka, fast ja det hade förmodligen varit mindre smättsamt. Min man har sagt flera gånger att om han inte kört mig till sjukhuset den där dagen så hade jag säkert legat kvar i sängen fortfarande och gråtit. Det hemska är att en del av mig tror att han har rätt. Fast när jag tänker på hur smärtan ökade innan operationen så hade jag aldrig klarat mig hemma. Vill inte ens tänka på vad som skulle hänt om jag fått andningsdepressionen hemma eller om jag börjat hyperventilera på grund av smärtan hemma. Att vara självständig, klara sig själv och bita ihop är kanske inte det bästa i alla lägen. Jag är tacksam över min tjurskalliga man som kört mig till sjukhuset mer än en gång i år. Jag är tacksam över all den personal på hälsocentralen, akuten, avdelningarna, röntgen och på operationen som hjälp mig under året som hitills gått. 

 

 

Det har hänt mycket med min smärta den sista veckan. När jag var sista dagen på sjukhuset fick jag 5 morfintabletter på ett dygn. Maxdosen när jag åkte hem skulle vara 3 tabletter/dygn då jag inte kunde övervakas. Morfinet skulle jag ta vid behov. Första dagen hemma blev det tre tabletter, men sen minskade smärtan och det blev att jag tog två tabletter/dygn i två dagar. Natten mot måndagen vaknade jag upp helt svettig och skakande. Kände mig illamående, varm och kall på samma gång. Kände även av bensmärta så tog en morfintablett. Några minuter senare var allt bra igen både smärtan, skakningarna och illamåendet hade försvunnit. Efter en stund slog det mig att det gått över ett dygn sen jag tagit någon sån tablett. Jag hade minskat från två tabletter till ingen över ett dygn. Och om man ser på helheten från 5 tabletter till ingen på fyra dagar. Det var nog abstinensbesvär jag upplevde. Är inte säker, men hade de symtomen i alla fall. Jag hade förmodligen gått ner med medicinen för snabbt. Den enda medicinen jag fick kontrollera själv. De hade sagt ta den vid behov. Det hade jag gjort utan att tänka på att man inte kunde minska den så fort. Så nu tar jag en tablett om dagen den här veckan ut. Sen kan jag nog gå ner på en halv tablett nästa vecka. Trodde inte jag skulle bli berorende av något läkemedel, men har gått på mycket smärtstillande hela våren och gör det fortfarande. På de flesta tabletterna jag äter står det att de är beroendeframkallande. Men det blir ett senare problem. Vet i alla fall att jag kommer få hjälp att minska doseringen efter ett tag är inget jag kommer sköta själv så det känns bra. 

 

Avslutar med en bild på mina två dosetter innehållandes 126 tabletter. Det blir mycket när man tar 18 st tabletter + en blodförtunnande spruta/dag