Publicerat: / Maj 2014
Återigen inlagd på ortopedavdelning 31A
INLAGD PÅ NYTT
( 7 - 13 maj )
Det kändes som ett stort steg bakåt att ligga här inne igen. Jag fick ett eget rum denna gång. Jag var återigen den yngsta på avdelningen. Alla andra var äldre med mycket allvarligare problem enligt mig. Jag hörde flera gånger att de var överbelagda på avdelningen och att de försökte flytta en del patieneter till Piteå. Kändes som att jag bara låg där och tog upp plats. Jag hade ju ändå inte så ont som sist. Nog hade jag överlevt att vara hemma.
Läkaren gjorde dock klart för mig att det inte var bensmärtan, som låg på en smärtnivå 7-8, som var den huvudsakliga orsaken till att jag var inlagd utan känselbortfallet och avsaknaden av att känna blåsfyllnad var det som oroade dem mest. Men jag kunde ju fortfarande kissa. Då hade det ju tidigare inte varit något problem enligt dem.
Återigen fick jag ta upp bekantskapen med ultraljudsaparaten som de kallade BS. Som mätte hur mycket jag hade i blåsan. De mätte med jämna mellanrum. Både innan de beordrade mig att försöka kissa och sen efteråt.
Till en början gick det ganska bra lyckades nästan tömma blåsan helt. Men efter en dag började det krångla. Blev svårare att kunna kissa och efter jag gjort det var det ändå 300-500 ml kvar. Opps. Inge bra med andra ord. Jag fick höra att om det kom upp i 650 ml skulle de tappa mig. Men åhhhh vad hemskt! Hela torsdagen gick åt till att försöka kissa. Ville ju inte vara med om det. Det kom lite då och då och lyckades med nöd och näppe hålla mig under gränsen. Vilket gjorde mig nöjd. :) De var in på nätterna och mätte så att gränsen inte skulle uppnås. Vilket inte gjorde mig något då jag inte sovit speciellt mycket den sista veckan.
En av dagarna snöade det! Kändes skönt ändå att vädret inte var det bästa när man var tvungen att vara inomhus hela dagarna. Det känns som att jag missat våren. Veckorna flyger förbi och snart är det sommar.
På ronden på fredagen den 10 maj berättade läkare att han tyckte att det inte var bra att jag inte fick tömma blåsan helt. Han bestämde att de skulle stoppa en kateter på mig. Jag dog lite inombords. FAN FAN FAN! Det ville jag ju inte! Jag ville verkligen inte det. Men sa inget utan nickade införstådd i mitt öde! :( Nu kunde jag glömma att få åka hem idag som jag hoppats på.
Jag fick katetern under dagen. Det var självklart mycket obehagligt att behöva göra något sådant. Men förutom det kändes det inget. Varken när de förde in den eller efteråt när den var på plats. Jag hade nu den öppet hela tiden. Det var mest pinsamt att behöva ha en sådan och behöva släpa runt på en påse när man skulle någonstans. Jag minns att jag tänkte att om jag vetat hur det varit hade jag begärt att få en kateter dagarna innan operationen i mars. Då hade toalettbesöken varit fruktansvärda. Detta hade underlättat en del. Gu vad det här året bjudit på många nya otrevliga överraskningar. När skulle det vända? När skulle min mardröm ta slut?
Det var Eurovision song contest när jag låg inlagd. Jag låg inlagd när Sanna vann den svenska finalen så börjar bli en dålig vana att se på detta från denna avdelning. Jag såg det i alla fall och hejade på Sverige i vanlig ordning fast jag inte trodde på vinst. Jag hoppades i alla fall att hon skulle komma bland de första bidragen i alla fall. Det fanns många bra låtar. Många låtar jag tyckte var bättre än Sverige så vi får vara väldigt nöjda med vår placering.
Helgen passerade och jag fick vänja mig med de nya medicinerna som skulle få bukt med min misstänkta inflamation i ländryggen. Jag kände mig bättre och ville hem. Under söndagen började jag kateter träna. Vilket man tydligen måste göra innan man tar bort en kateter. Hade hoppas på att de bara kunde ta bort den. Nu hade jag den stängd i 4 timmar eller tills jag kände blåsfyllnad. Första fyra timmarna kände jag inget. De gjorde BS, öppnade katetern i 15 min och gjorde sen ett nytt BS. Sen var det bara att vänta 4 timmar till. Nästa gång kände jag blåsfyllnad. Åh vilken lättnad det var. De mätte blåsan med BS visade ca 400 ml men sen när de öppnade katetern visade det sig vara ca 700 ml. Det fortsatte så under hela dagen. BS visade ungefär hälften mot vad det egentligen var. Vilket fick mig att fundera på om det varit så hela tiden. Strunt samma jag kände blåsfyllnad igen och blåsan tömdes mellan gångerna. Mitt hopp gick upp igen.
På måndag eftermiddag blev jag äntligen av med katetern. Det var väldigt befriande. Jag skulle få fara hem igen på tisdag om allt fortsatte att fungera bra. Det lät så bra. Hem! Jag saknade min man och mina flickor så mycket. Även fast de varit och hälsat på flera gånger blir saknaden stor. Sjukgymnasten var in under dagen och gick igenom lite med mig. Vi promenerade lite tillsammans i korridoren och pratade. Hon är verkligen fantastisk. Uppmuntrande, lyssnar och kommer med bra tips och råd.
Jag hade under min vistelse på sjukhuset fått byta ut några mediciner och lagt till några andra. Bensmärtan och ryggsmärtan på högersidan fanns fortfarande kvar men den hade minskat lite. Skulle någ säga att smärtan gått från smärtnivå 7-8 till smärtnivå 6-7. För en gångs skull kändes det som att det gick åt rätt håll igen. Nu kanske det vänder tänkte jag.
Tisdagen gick åt till att vänta på att få åka hem. På ronden gick läkaren igenom det viktigaste med mig. Hon skulle förlänga min sjukskrivning, fixa recept på mina nya mediciner. Jag passade även på att ställa några frågor som jag missat att ställa under mitt återbesök. Nu väntade jag bara på att allt skulle bli klart så jag kunde åka hem. Min man kom och hämtade mig. Jag sa hej då till personalen och tackade för min del. Hoppades på att slippa träffa dem snart, i alla fall där på avdelningen. :) Nu åkte jag hem efter varit inlagd en vecka.
